Sitter här i min ensamhet efter att Sanna åkte hem för ett tag sedan, tråkigt.

Dricker en kopp te och tänker på livet, vafan gjorde jag för ett årsen?

Kommer ihåg det som om det vore igår, jag var sjukt kär i en kille och vi låg

varje dag och snackade med varandra. Han fyllde 18 då för bara någon dag

sedan. Sjukt!

Har dragit storyn hundra gånger men jag måste fan dra den igen för att folket

som läser min blogg ska fatta innebörden med det hära.

Sommaren 2009, Stadsfesten.

Hittar en snubbe som jobbar på stadsfesten, slänger fram mitt nummer, vi umgås

lite när han jobbar där. Han åker hem. Vi blir kära. Hallelujah moment uppstår.

Vi snackar varje dag, allting känns bra men sen dör allting ut.. sadface.

Ett år senare, springer jag på samma jävel i stockholm när jag har gått fel, vad i

helvette ligger oddsen på ? Dom kan inte vara höga när varken han eller jag då

bor i sthlm. Det här måste vara ödet. Det fula är att jag tror på det också...

Nu ett år senare, sitter jag här med jävla papper i handen som jag skrev till han

för ett årsedan. Sånt som jag egentligen inte orkar läsa men som jag har sparat

bara för att, bara det måste mena någonting. Slut pratat om det.

Igår var jag i alla fall ute med Sanna en stund innan jag åkte till A för att göra typ

ingenting och sen dö i sängen. Vaknade 05.18 av att han satt vid datorn och spelade.

Mogen man, not.

Vaknade vid halv tre och det var mörkt, tog bussen hem i kylan för att sen somna i

sängen här hemma och vakna vid åtta. Sanna kom och vi gick på ica för att handla

lite gott till beck.

Går ut på praktik i veckan, tur att jag gör den på jobbet så slipper jag bekymmra

mig så jävla mycket över det. Bara tuta och köra. Ska plåga alla på jobbet med mitt

sjukt sinnes fula skratt.

Men nu blir det sängen för mig så att jag tar mig upp i tid till min älskade Hannah, ♥