ligger och kollar på en dokumentär som jens tipsade mig om som heter armadillo.

den handlar om en dansk bas som ligger i afghanistan och man får följa med dom i ett halvår.

har sett halva filmen nu men var tvungen att ta ett break och skriva ett inlägg om hur gripande

det här faktiskt är. innan jag började prata med jens och micke så fanns inte det här i min lilla

värld. men när en utav dom redan varit i afghanistan och skjutit människor och en vill åka dit..

och en ska dit igen snart så blir man lätt lite nojig. krig finns inte med i min världsbild. never.

att se den här dokumentären och sen leva sig in i fantasin att det kan vara jens som blir sprängd

i luften av en mina och sen måste amputera bort båda benen så är det inte så jävla roligt längre.

jag förstår bara inte. jag förstår inte. tycker att små pojkarna ska hålla sig hemma så att tant

sarah inte behöver oroa sig så mycket. men vill ni se något gripande och inse att det verkligen

händer allvarliga och tragiska saker när det gäller krig och bombning så tycker jag absolut att ni

ska se ARMADILLO. så sinnes sjukt bra dokumentär så jag vet inte vart jag ska ta vägen! peace.